Vågar du det? Alltid?
Jag stod i duschen idag och kände hur vattnet sved mot min rygg, för varmt. Helt plötsligt blev jag väldigt ledsen och arg på alla tankar som rullar i mitt huvud och alla osorterade känslor som ibland väcker mig under natten.
Jag önskar att jag alltid hade modet att vara helt ärlig i alla sammanhang, mot alla och framför allt, mot mig själv.
I coachingsammanhang är det lätt att vara ärlig för det är mitt jobb, min plikt, mitt sätt att få fram min klients sanning. Men i vardagslivet är jag ofta rädd att såra och bli sårad så jag säger inte allt och jag blundar för saker jag inte vill konfrontera. Och ändå så önskar jag kunna vara stark nog att leva öppet, ärligt och strunta i andras åsikter och betygsättning. Tänk vad enkelt om vi alltid kunde lita på att det vi hör är sanningen. Vad befriande om det som sägs om mig är samma sak som det som sägs till mig. Att alltid få möjligheten att förklara det vi menar om någon inte förstår, att ge andra chansen att svara på våra frågor innan vi vänder dem ryggen.
Innan jag stängde av vattnet bestämde jag att försöka vara helt ärlig mot mig själv, att inte tänka onda tankar och inte säga elaka ord om mig själv. Jag är kanske naiv men jag tror att om jag lyckas mot mig själv så kan det sprida sig till alla andra runt omkring.
Sanning handlar ofta om mod.
Jag vill vara modig och våga säga: jag tror att du ljuger, jag ser att du utnyttjar din makt, jag hör vad du inte säger, jag vill inte att du gör så.
Jag vill våga fråga när jag inte förstår eller när jag har misstankar – även när jag är rädd för svaret, istället för att utgå ifrån en tanke och trissa upp ett komplottscenario.
Jag vill våga erkänna för andra och för mig själv när jag har fel, när jag dömer för fort, när jag inte vill göra som andra säger, när jag inte tycker samma sak.
Och vågar jag inte säga som det är så ska jag hålla tyst istället för att ljuga.
“He who dares not offend cannot be honest.”
― Thomas Paine
makikely 
Nä, men jag har blivit bättre på det att våga säga som det är. Fast jag har också lärt mig att det finns bättre och sämre tillfällen att göra det och de erfarenheterna har varit lärorika men tråkiga. Kram
Fint skrivet. En del av dina tankar är du inte ensam om. Men att våga vara tyst kan ibland vara ett bra alternativ för vad vet vi egentligen om den andres tankar. Kanske kan ett sant ord vara precis det som får bägaren att rinna över. Kanske krävs det ibland mod för att inte sätta någon till svars och att inte ta åt sig.
Hur vi än gör så fortgår livet och det som berör oss så hårt idag kan vi mest troligt se som en erfarenhet för livet om några år.
Tack gunsan.
Vissa sanningar kanske måste tuggas ett par gånger i munnen innan de ska spottas ut eller sväljas men sanningen mot sig själv tror jag är viktigt att hålla så färsk och ren som möjligt.