Vaknade så trött idag att jag rullade ur sängen, besökte toaletten och borstade tänderna utan att öppna ögonen. Sen gick jag tungt till köket, satte mig på golvet och tittade (äntligen) ut genom glasdörren.
Solen lovar en härlig höstdag med sprakande färger och höga himlar. Tillbaka är säsongen med tidiga skymningar och mörka morgnar. Jag tittar ut och sitter med tankar om förändring. Det är åter igen dags att släppa taget om sommaren och ljuset. Löven har börjat falla, naturen förbereder sig att gå i ide.
Förändring kan vi bara acceptera för det händer ändå.
Förväntningar är farliga, de leder ofta till besvikelser. Det blir sällan som vi bestämt att vi vill ha det, ibland blir det bättre och ibland mindre bra. Vi kan inte ens förvänta oss att det alltid ska vara på ett visst sätt, även när vi har gjort och tänkt ”som vanligt”.
Och vi får gilla läget oavsett, för det blir som det blir och det är som det är.
Ibland smakar livet alldeles underbart och lyckan är varm och väldoftande. Ibland är livet outhärdligt kallt och beskt och känslorna gör ont. Men allting förändras, ljuset och mörkret byter plats. Det vi kan göra är att öppna en plats där vi alltid kan hitta det vi behöver, ett litet rum i vårt hjärta där det är alltid tryggt, varmt och ljust oavsett väder, oavsett trötthet, oavsett känslostorm.
Var rädd om ditt hemliga rum, städa det regelbundet med en kärlekskvast och stora hinkar av tacksamhet.
Kram från köksgolvet. Nu väntar en stor kopp reishi-te.
”Everyone thinks of changing the world, but no one thinks of changing himself.”
Leo Tolstoy
makikely 