Livsstil – makikely

Less is more eller lagom?

Publicerad den 24 januari, 2016 av makikely

Lagom blir jag nog aldrig (jag vet inte hur) men jag tror att less kan absolut vara more.

Jag kommer på mig själv emellanåt med att fokusera på fel saker när jag istället kan och skulle tjäna på att välja något annat. Jag är i en sådan period nu när jag måste komma ihåg det jag fyller mina klienters huvud med: håll fokus på det som för dig framåt.

Vi har alltid ett val oavsett vad det gäller i livet, även om vi kanske inte alltid är medvetna om det. Det är lätt att lägga tid, kraft och energi på det som inte ger avkastning. Där vi sätter fokus, där flödar energin.

Det handlar ofta om att bryta mönster, att utmana våra självsabotörer som finns där för att hålla oss inom komfortzonen. När vi vill skapa förändring aktiveras sabotörerna, även om förändringen är positiv. Det är så vi är skapta. De som gör förändringar har lärt sig hantera sina självsabotörer. De har lärt sig att se och förstå sabotören, det får den att ändra sig och bli en självhjälpare istället.

Jag älskar passionerade människor. Jag tror att män eller kvinnor som får leva ut sina passioner är lyckligare än andra. Det handlar inte om pengar eller beröm utan om just passion, att brinna för något. När vi gör vad vi har en passion för tar det fram det bästa inom oss och vi hittar vägen till målet. Att hitta vad vi brinner för hjälper oss dessutom att få tyst på självsabotörerna.

I somras fick jag helt plötsligt ett smörgåsbord av möjligheter: samtalscoaching, raw food café, yoga, ekobutik, barfota skor, bokskrivning. Varje del hade räckt för att sysselsätta mig på heltid (eller nästan) men jag försökte pussla ihop alla delar. Fast jag hade inte tagit hänsyn till hur mycket tid, engagemang och passion varje bit skulle ta. Jag ville ha allt utan att tänka på hur varje separat del skulle få utrymme i helheten. Tiden räckte inte längre till att bara vara, vila, träna och umgås med mina nära och kära. Och när inte tiden räcker till så är risken att livskvalitén bli sämre och det vill jag inte riskera. Jag har gjort det förr så jag vet att det kostar för mycket.

Min röda tråd, det som driver mig är min passion för att hjälpa människor att må bra. Det vill jag fokusera på. Men på vilket sätt gör jag det bäst?

Ibland är det väldigt lätt att sortera bort delarna som inte passar in. Ibland är det inte lika självklart. Så jag har fått rannsaka mig och rangordna mina prioriteringar. Less is more. För att få klarhet har jag ställt mig följande frågor:

Vad vill jag behålla?
Vad kan jag inte vara utan?
Vad måste jag välja bort?
Vad vill jag fokusera på?
När känner jag mig tillräcklig?
Vem vill/kan jag dela den med mig?
Vad tycker jag om att prata om?
Vad får mitt hjärta att sjunga?
Vad älskar jag att göra, även om jag inte fick betalt?
Vad ser jag framemot att göra, något som jag önskar att jag kunde göra (nästan) hela tiden?
Hur vill jag bli ihågkommen?
Vad ger mig energi?
Vad är min passion?

När jag är nöjd med svaren lovar jag att berätta 🙂

”You will never change your life until you change something you do daily.”

Mike Murdoch

Nyårslöfte.

Publicerad den 3 januari, 20163 januari, 2016 av makikely

Nu är det den tiden på året då vi reflekterar över månaderna som gått och planerar för dem som kommer. Vi tittar bakåt och blickar framåt, bokför det gångna året och drar upp nya planer. Många tycker att nyårslöften är larviga, men när vi djupdyker i vårt innersta går det inte att förneka att vi kommer ofta fram till att vi inte är helt nöjda med vad vi ser. Att det är dags för förändring. Dags för ett nyårslöfte.

Ofta handlar våra nyårslöften om att vi ska sluta med eller åtminstone dra ner på onyttiga vanor, eller att vi ska börja med nya nyttigare rutiner. Det är lätt att uttala ett nyårslöfte. Det är betydligt svårare att infria det (oavsett vilket nyårslöfte vi avger är den bistra sanningen att, enligt Sifo, endast 19 procent av alla svenskar lyckas hålla sitt nyårslöfte). Jag brukar inte ha några nyårslöften, men under 2016 ska det bli ändring på det.

Så härmed förklarar jag krig mot följande ord:

Borde.
Perfekt.

”Du gör som du vill, men du borde tänka om.”

Ordet ”borde” borde inte finnas. Det är ett ord som fullkomligt dödar handlingskraft och initiativförmåga. Jag ”skall” byta jobb är ett bestämt faktum, jag ”bör” se mig om är ett mesigt försök. Jag förstår även ”det vore bättre om”, men ”borde” är ett sådant ord som bara är hotfullt och ger dåligt samvete. När vi tänker ”jag tror jag bör göra si eller så” tänker vi egentligen på konsekvenserna av att inte göra det vi ”borde”. Att det annars kommer något ofördelaktigt att hända.

2016 skall jag därför (försöka) radera ordet ”borde” från mitt vokabulär. Antingen skall jag göra eller så låter jag bli, men jag ska inte ”bör-a”.

”Det är perfekt precis som det är.”

Hur länge varar perfekt i vår föränderliga värld? Två sekunder? En dag? Tre veckor? Är det möjligt att vara perfekt så länge som en månad? Och vad är bäst: perfekt eller tillräckligt bra?

Vi har hela tiden något vi vill bli bättre på och jag har fortfarande inte träffat någon människa som har uppnått alla mål i sitt liv och som tycker att allt är perfekt. Och följdfrågan: hur mäter man perfektion? Alla har vi våra egna förklaringar och våra egna mått för vi alla har olika mål vi vill uppnå.

Perfektionism är ett ord som ofta används som något positivt, ett tillstånd att eftersträva men min erfarenhet är att de största perfektionisterna är de som får minst gjort eftersom de aldrig blir nöjda och ingenting aldrig blir tillräckligt bra.

Hur ser du dig själv? Hur tror du andra ser dig? Spelar det någon roll? Vad motiverar dig att sträva efter perfektion? Är det dåligt självförtroende? Känner du dig otillräcklig? Vad vill du bevisa? Jag tror det är viktigt att vara tydlig med vad vi vill i livet, vad vi vill ha och vem vi vill vara. Men att göra vårt bästa är inte nödvändigtvis att vilja vara perfekt. Var går gränsen för när strävan efter det perfekta blir till något destruktivt?

Jag minns med lite obehag, tiden när jag själv försökte vara den perfekta kvinnan, den mest lojala väninnan och den ultimata mamman. Jag ville vara smart, snygg, kunnig, rolig, bäst på jobbet och utöver det laga spännande maträtter och ordna oförglömliga fester. Och så skulle även kroppen vara i perfekt skick. Jag misslyckades gång på gång. Givetvis.

Men vem klarar egentligen av precis allt som man vill och borde? (Där kom icke-ordet igen!)

Att vara perfekt skulle innebära att vi ska vara på ett sätt som tillgodoser varenda människas förväntningar och behov. Att uppnå perfektion betyder även att vi har kommit så långt vi kan, att det inte längre finns utrymme för bättring. Att det är slutmålet. Vem vill stanna till och inte behöva växa mer? Inte jag.

Det är alltid fel att pressa sig till saker bara för att man ”måste” (eller borde…). Jag vill lära mig släppa taget, andas, nöja mig med att vara tillräckligt bra och känna efter. Jag kommer nog aldrig att förstå innebörden med ordet ”lagom” men jag har i alla fall slutat upp med att försöka vara perfekt. Jag vill ha lite motstånd och spänning i mitt liv för det är genom svårigheter vi växer. Jag vill göra saker med glädje istället för med prestationsångest. Jag tror perfektionism saboterar mångas liv och att det är våra brister som gör oss mänskliga. Nu accepterar jag att skavanker och misslyckanden är en naturlig del av livet och jag tror att det är lättare att följa stigen vi väljer att gå (även när den slingrar sig bland nässlor) än att fundera över den vi kanske borde ha valt.

Detta borde väl ändå vara ett perfekt nyårslöfte, eller? 😉

“Should have. Would have. Could have. Didn’t.”
― Gabrielle Zevin

Taskig tajming.

Publicerad den 13 december, 201513 december, 2015 av makikely

Universum hör, universum levererar. Fast ibland känns det som om leveransen sker till fel adress eller vid fel tillfälle. Känner du igen det? Du har önskat dig något länge och starkt. Och inget har hänt. Och så har du gått vidare till någonting annat. Då kommer det, försenat, som ett paket som skickats till fel adress.

Häromdagen blev jag erbjuden ett jobb som jag sökte för snart ett år sedan. Då kom jag inte ens fram till en intervju och nu frågade de mig om jag var intresserad för de hade sett mig i ett annat sammanhang och tänkt ”hon är helt rätt för jobbet”. Var det fel på mitt CV eller var det… taskig tajming? I så fall är det fortfarande dåligt tajmat för nu har jag gått vidare och startat ett eget företag. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på varför erbjudandet kommer just nu.

Allt som är värdefullt har ett pris. Frågan är om det är värt priset.

När jag skulle starta mitt äventyr med butiken och cafét ställde jag mig en del frågor bl.a. vad jag var villig att offra för att nå min dröm?
Var jag beredd att jobba sju dagar i veckan i ett helt år? Ja.
Skulle jag kunna låta bli att åka på semester? Ja, en period.
Att lära mig nya saker. Absolut!
Att sluta med fritidsaktiviteter? Ja.
Att flytta ifrån människor som jag älskar? Nej.
Att riskera att förlora huset? Nej.
Där hade jag mina gränser. Ärlighet mot mig själv var viktig. Min erfarenhet är att den som förnekar sina felsteg och döljer sina nederlag upplever att det uppstår onda cirklar istället för goda ringverkningar.

Jag tror att när vi vet hur mycket vi vill ha något så brukar det ge oss svaret på hur mycket vi är beredda att offra för att nå det. Så länge vår vilja inte är förankrad kommer vi inte att ta steget. Och så länge hjärtat inte är med kommer vi att tappa lusten.

Ibland när jag ser tillbaka på händelser i mitt liv och beslut jag har fattat så förstår jag inte riktigt att jag har vågat. Förklaringen finns kanske i min uppfostran. Jag är uppvuxen i en familj med många starka (kortväxta) kvinnor med stora personligheter. Kvinnor som biter ihop, agerar i bakgrunden och bär hela familjen utan att klaga. Jag är oerhört tacksam för alla dessa viljestarka förebilder även om jag ibland är lite rädd att inte platsa bland dem.

Allt har ett pris men jag tror också att ju mer vi anstränger oss desto mer får vi tillbaka. Det gäller på alla fronter: fysiskt, mentalt, känslomässigt. Det vi tränar stärker vi. Jag försöker hela tiden att komma ihåg att sträva mot de känslor som jag vill uppnå istället för att låta rädslorna hindra mig, jag vill tänka lösningar istället för problem. Men jag har som alla andra en del av mig som är liten, rädd och försiktig, en liten flicka som inte vågar tro på sig själv och som ibland måste tystas ner. En liten flicka som inte vågar lita på sitt hjärta och som skräms av sina och andras begränsningar.

Förändringar triggar igång ett behov av trygghet. Hur gör man för att hantera rädslan inför förändringar?

Vi kan försöka se till att planera förändringen, göra den så trygg som möjligt och ta små steg i taget. Om vi har massor av saker vi vill ta itu med ska vi börja med en sak i taget. Har vi för många mål samtidigt är risken stor att tappa fokus och inte satsa 100 procent. Misslyckas vi då med en sak börjar vi kanske slarva med de andra sakerna, blir besvikna på oss själva och ger upp. Förändrar vi en sak i taget är dessutom chansen stor att andra förändringar följer med som en oplanerad bonus. Om vi börjar äta bättre mat får vi mer energi och kanske lust att röra på oss mer.

I det kinesiska alfabetet är orden ”kris” och ”möjlighet” representerade med samma tecken, vilket öppnar tankesättet för att krisen är det tillfälle där vi får tid för att stanna till, reflektera, tänka om, se möjligheter, hitta nya vägar.

Hur vi förverkligar och uppfyller en önskan är direkt relaterat till vår tanke och vår vilja. Ingen människa döms till otur men om vi tror att vi kommer att misslyckas så blir vägen krokigare eller helt avstängd. Och så var det allt det där med tajming. Är vi lyhörda för vad vår magkänsla säger så är jag övertygad om att vi prickar in rätt tid att börja eller sluta. Och när vi odlar och när vår tro om att lyckas, så ökar vi chansen för att utgången bli den önskade.

Tro kan förflytta berg. Våga hoppa, du kommer att landa på fötterna! Om inte så får du väl försöka igen J

”People talk about perfect timing, but I think everything is perfect in its moment; you just want to capture that.”
Eddie Huang

Att bibehålla balansen.

Publicerad den 22 november, 201522 november, 2015 av makikely

Ibland behöver man tappa balansen och trilla för att sedan ta sig upp starkare och med mer lärdom om livet än innan.

Livet är bra konstigt egentligen. Jag är väldigt van vid att sköta mig själv och fatta egna beslut. Det är ofta en välsignelse att vara en stark och målinriktad person. Jag har flyttat fler gånger än jag orkar räkna. Jag har bytt land, lärt mig nya språk, anpassat mig till nya miljöer och bekantat mig en hel del med mina behov och prioriteringar. Men jag glömmer fortfarande att lyssna på min kropp ibland.

Vilka prioriteringar vi har kan förändras med tiden, och behöver omvärderas lite då och då. Att få tillvaron att fungera med de prioriteringarna som gäller här och nu är vad det stora livspusslet handlar om. Det är få som hinner allt här i livet. Det kan kännas som att vi måste välja bort väldigt mycket för att få det ena eller det andra.

Vad är balans? Kan man ha balans i alla aspekter av livet samtidigt?

Balansen är när måsten och prestation ger energi och glädje från det man gör. Själv har jag tappat min balans litegrann på sistone, har svajat för mycket från min stabilitet, fuskat med mina rutiner och försökt hålla i för många lösa trådar. Och kroppen har börjat säga ifrån.

Alla behöver vi hitta vår egen balans i tillvaron och det finns olika sätt att relatera till alla livsområden:

– man kan välja att enbart fokusera på ett livsområde i taget,
– man kan försöka balansera mellan två eller flera livsområden och att utesluta resten,
– man kan försöka hitta balans och harmoni mellan alla livsområden.

Den balans som fungerar i mitt liv är inte nödvändigtvis den balans som är bra i någon annans, vi prioriterar olika saker i livet. Karriär, familj, hälsa, vänner, hobbies och egen tid är alla viktiga delar för att få ett fullgott liv. Få trivs med att välja bort något helt men ibland är det nödvändigt.

Det goda är att vi har möjligheten att göra andra val än det vi tror att omgivningen förväntar sig av oss. Jag tror att lyssna på hjärtat är dörren till att hitta balansen mellan den inre och den yttre världen. Att känna tillit. Att tro att allting kommer att lösa sig till det bästa. Även om det stundtals är mörkt och livet känns komplicerat.

En del i att växa som människa är att lyssna inåt och lita på de signaler vi får ifrån vårt inre. Att släppa det rationella och logiska analyserandet för att skapa utrymme för magkänslan. Att lyssna till hjärtat och därigenom öppna upp för intuition, inspiration och kreativitet.

Jag tror det är nödvändigt att vi då och då ger oss tid till någon form av vila och stillhet. Det är inte alltid fritiden behöver vara fylld av måsten och upplevelser. Att göra ingenting är nyttigt. En riktig paus gör att vi sedan klarar av vardagen bättre. En stunds ensamhet är ett sätt att finna och hinna ifatt oss själva, att andas och lyssna till vårt innersta. Vi glömmer alltför ofta det väsentliga – oss själva och vad vi egentligen vill och behöver.

Livet börjar och slutar med ett andetag och varje val vi gör kan hjälpa oss att ta ett steg närmare det liv vi vill leva – eller tvärtom.

Är du lycklig?

Publicerad den 25 oktober, 201525 oktober, 2015 av makikely

Vad ger oss människor mest lycka? Det finns tester, undersökningar och statistik om vad vi blir lyckliga av och vad som gör oss olyckliga enligt forskning.

Är du lycklig?

Skulle du säga att du är lycklig? Varför eller varför inte? Hur tycker du att det ”känns” att vara lycklig eller olycklig?
Om ditt svar är nej, vad är det som hindrar dig från att leva ett lyckligt, harmoniskt liv just nu? Är det din familj, din ekonomi, din hälsa, ditt arbete, samhället du lever i? Vad gör en människa lycklig? Inte lätt att veta, svårt även om det gäller ens egen lycka. Det är dessutom stor skillnad på att känna sig lyckad i andras ögon och att känna sig lycklig som människa.

Det är bara du som vet vad din lycka är.

I lördags kväll berättade min gode vän Rizwan Rehmtulla* om sin vandring till Santiago de Compostella. Varför han bestämde sig för att gå 90 mil och mötet med sig själv. Vi fick inblick i hans inre värld, hans tankar och insikterna han fick längs (och efter) resan. Det jag behöll efter hans två timmars känslomässiga berättelse är påminnelsen om att ”lycka är ett val”.

Vi kommer flera gånger under livets gång att omvärdera och ifrågasätta våra val (och icke val), vi kommer att vilja hitta orsaken till hur vi mår utanför oss, lämna ansvaret till någon annan för hur det blev som det blev.

Vi kan inte undvika sorg, besvikelse, oro, dåliga nyheter. Vi kan (och behöver) inte vara glada hela tiden men vi kan välja att vara tacksamma, trygga, nöjda, lyckliga. Men lycka är ett val (som kräver mycket ansträngning ibland), det handlar om hur vi väljer att se på allt som händer i och kring våra liv.

Lycka kommer inifrån, det är något vi själva måste skapa och odla, dagligen. När vi tar ansvar för våra val kan vi vara glada och lyckliga. Och vi kan vara ledsna, arga men ändå lyckliga.

Finns det någonting du vill förändra i livet så du slipper ångra dig? Gör det! Nu.

Själv hoppas jag att jag inte kommer att ångra någonting när tiden kommer då jag får njuta av mitt sista andetag.

”Life begins where fear ends.”
– Osho

* Rizwan Rehmtullah, One Life Only http://www.onelifeonly.se

Våga drömma och ät mer choklad!

Publicerad den 4 oktober, 2015 av makikely

Jag har aldrig pratat med någon som vågat följa sin dröm och ångrat sig, inte ens de som fått kämpa länge och mött tvivelns fula ansikte.
Jag har ägnat många år åt att fundera över vad jag egentligen ville göra. Jag har trott många gånger att jag skulle våga hoppa bara för att känna inspirationen dö, om och igen. Jag har gått och väntat på rätt tid tills suget att göra någonting blev större än rädslan att misslyckas. Nu vet jag att det inte räcker att bara lyssna på magen. Magen, hjärtat och hjärnan måste samtala och komma överens om samma sak.

Stunder av tvivel kommer givetvis fortfarande och hälsar på, det är normalt. Det är ett stort ansvar att ha anställda. Det är klart det kändes tryggare att ha en fast inkomst än att vara egenföretagare. Men jag blev samtidigt en person jag inte ville vara när jag var tvungen att kompromissa och följa andras beslut. Att vara min egen chef är värt många långa timmars hårt arbete. Och när jag tappar orken så hjälper det alltid att väcka tillbaka lusten med en bit (god) choklad! (ren 70- procentig choklad sägs ha antidepressiva egenskaper).

Många studier har fastställt att ju högre kakaohalt, desto mer nyttigheter som antioxidanter, vitaminer och mineraler finns det i chokladkakan. Men se upp. Hög kakaohalt är inte en garanti för att chokladbiten är nyttig. På torsdag har vi en temakväll om kakao och choklad i butiken. Vi kommer att prata om, smaka på, behandla med choklad. Få saker är så tätt sammankopplat med njutning som choklad. Det ser jag framemot.

”All you need is love. But a little chocolate now and then doesn’t hurt.”
Charles M. Schulz

Ett litet besök i mitt inre rum.

Publicerad den 2 oktober, 20152 oktober, 2015 av makikely

Vaknade så trött idag att jag rullade ur sängen, besökte toaletten och borstade tänderna utan att öppna ögonen. Sen gick jag tungt till köket, satte mig på golvet och tittade (äntligen) ut genom glasdörren.

Solen lovar en härlig höstdag med sprakande färger och höga himlar. Tillbaka är säsongen med tidiga skymningar och mörka morgnar. Jag tittar ut och sitter med tankar om förändring. Det är åter igen dags att släppa taget om sommaren och ljuset. Löven har börjat falla, naturen förbereder sig att gå i ide.

Förändring kan vi bara acceptera för det händer ändå.

Förväntningar är farliga, de leder ofta till besvikelser. Det blir sällan som vi bestämt att vi vill ha det, ibland blir det bättre och ibland mindre bra. Vi kan inte ens förvänta oss att det alltid ska vara på ett visst sätt, även när vi har gjort och tänkt ”som vanligt”.

Och vi får gilla läget oavsett, för det blir som det blir och det är som det är.

Ibland smakar livet alldeles underbart och lyckan är varm och väldoftande. Ibland är livet outhärdligt kallt och beskt och känslorna gör ont. Men allting förändras, ljuset och mörkret byter plats. Det vi kan göra är att öppna en plats där vi alltid kan hitta det vi behöver, ett litet rum i vårt hjärta där det är alltid tryggt, varmt och ljust oavsett väder, oavsett trötthet, oavsett känslostorm.

Var rädd om ditt hemliga rum, städa det regelbundet med en kärlekskvast och stora hinkar av tacksamhet.

Kram från köksgolvet. Nu väntar en stor kopp reishi-te.

”Everyone thinks of changing the world, but no one thinks of changing himself.”
Leo Tolstoy

Tell me your story.

Publicerad den 27 september, 201527 september, 2015 av makikely

Precis hemkommen från en spännande helg i Psykosyntesens tecken. Vi fick den stora äran att lyssna på självaste Herr Psykosyntes: Piero Ferrucci. Vilken inspiratör! Så mycket visshet och ödmjukhet. Och så mycket kärlek.

Vi människor är spännande och ibland skrämmande med allt vi är – och allt vi kan bli. Oändliga möjligheter att bli den bästa version av oss själva när vi har hittat vårt mål, väckt vår vilja, när vi känner oss sedda, hörda.

Det var fantastiskt närande att bli påmind om allt vi kan förändra med ett par öppna öron och ett öppet hjärta. Allt vi alla behöver är någon som verkligen lyssnar med full uppmärksamhet på våra berättelser, inte någon som löser våra problem. Lösningar och svar har vi själva. Det spelar ingen roll hur unga eller gamla vi är, vi har ”stories to tell” och vi blir helare när vi kan berätta dem för någon som medvetet stannar tiden och stänger av allt brus omkring dem för att koncentrera sig på vår röst. Någon som frågar vad vi brinner för, vad som får vårt hjärta att slå fortare, någon som knackar försiktigt innan de öppnar dörren till våra smärtsamma minnen.

Det är så jag vill vara som coach, som vän, som mor, som livspartner. Jag vill komma ihåg att ta av mig filtret av mina egna erfarenheter, lägga undan min historia, glömma i vilken livsskola jag har lärt mig att navigera och möta varje människa med helt nya ögon och tomma öron.

Och jag önskar bli mött på samma sätt, utan förutfattade meningar.

Säg som det är!

Publicerad den 20 september, 201520 september, 2015 av makikely

Vågar du det? Alltid?

Jag stod i duschen idag och kände hur vattnet sved mot min rygg, för varmt. Helt plötsligt blev jag väldigt ledsen och arg på alla tankar som rullar i mitt huvud och alla osorterade känslor som ibland väcker mig under natten.

Jag önskar att jag alltid hade modet att vara helt ärlig i alla sammanhang, mot alla och framför allt, mot mig själv.

I coachingsammanhang är det lätt att vara ärlig för det är mitt jobb, min plikt, mitt sätt att få fram min klients sanning. Men i vardagslivet är jag ofta rädd att såra och bli sårad så jag säger inte allt och jag blundar för saker jag inte vill konfrontera. Och ändå så önskar jag kunna vara stark nog att leva öppet, ärligt och strunta i andras åsikter och betygsättning. Tänk vad enkelt om vi alltid kunde lita på att det vi hör är sanningen. Vad befriande om det som sägs om mig är samma sak som det som sägs till mig. Att alltid få möjligheten att förklara det vi menar om någon inte förstår, att ge andra chansen att svara på våra frågor innan vi vänder dem ryggen.

Innan jag stängde av vattnet bestämde jag att försöka vara helt ärlig mot mig själv, att inte tänka onda tankar och inte säga elaka ord om mig själv. Jag är kanske naiv men jag tror att om jag lyckas mot mig själv så kan det sprida sig till alla andra runt omkring.

Sanning handlar ofta om mod.

Jag vill vara modig och våga säga: jag tror att du ljuger, jag ser att du utnyttjar din makt, jag hör vad du inte säger, jag vill inte att du gör så.

Jag vill våga fråga när jag inte förstår eller när jag har misstankar – även när jag är rädd för svaret, istället för att utgå ifrån en tanke och trissa upp ett komplottscenario.

Jag vill våga erkänna för andra och för mig själv när jag har fel, när jag dömer för fort, när jag inte vill göra som andra säger, när jag inte tycker samma sak.

Och vågar jag inte säga som det är så ska jag hålla tyst istället för att ljuga.

“He who dares not offend cannot be honest.”
― Thomas Paine

Spola skiten!

Publicerad den 13 september, 201513 september, 2015 av makikely

Jag gillar metaforer, när jag coachar använder jag mig ofta av bildliga förklaringar. Bilder väcker ofta mer känslor än bara ord.

Just nu tänker jag ofta ”släpp skiten!”. Ja, lite ofint och inte så bildligt vackert kanske men så tydligt: tömmer vi inte tarmarna, dör vi av förgiftning. Så är det med allt som händer i livet också, vi krymper vår själ och minskar vårt glädjeförråd om vi inte släpper tankar och händelser som sårar, förpestar, smutsar.

Hösten sägs vara en utomordentlig tid för att göra en detox. Att rensa ut systemet så att vi kan ta in ännu mer näring och livskraft. Ju mer vi blir av med gifter, desto mer energi hittar vi inom oss, energi vi kan använda till att skapa ett bra och hälsosamt liv. För att göra det behöver vi detoxa inte bara kroppen, utan även sinnet och själen. Låter det svårt? Det är det men det är möjligt.

Detox kommer från engelskans “detoxification” och betyder avgiftning. Kroppen har en fantastisk förmåga att läka och reglera sig själv. Det har även själen. Allt det vi äter och dricker, hur mycket eller lite vi rör på oss, hur stressiga våra dagar är, samt vilka tankar vi väljer att fokusera på påverkar vår hälsa. Precis på samma sätt som våra reningsorgan (levern, njurarna, lungorna, tarmarna och huden) inte orkar med, och kroppen blir “förgiftad” så kan även vår själ bli smutsfläckig och trött.

Tänk på helheten.

När vi städar ut kroppen med t.ex. en detoxkur som ska rensa från gammalt skräp får vi inte glömma det viktigaste; att städa själen! För det sker ingen större utrensning, förändring och läkning på djupet om vi låter psyket puttra på i gamla rester. Visserligen är det fantastiskt och klokt att, via till exempel ekologisk mat, få rensa slagg och smuts ur systemet men vi får inte glömma vårt behov av att städa i våra minnesgarderober, våra samlade erfarenheter och upplevelser.

Hur gör man då?
När du har bestämt dig för att ”släppa skiten”, kom ihåg att något som är djupt präglat hos dig kan ta lång tid att få bort. Ha tålamod och fira dina framsteg. Ofta hjälper det med symboliska handlingar, som att skriva ner saker som gör oss arga, ledsna och sedan – varför inte? – slänga det i toaletten och spola.

Men det tar lång tid att förändra vanor! Det kostar vilja och beslutsamhet att bryta gamla mönster. Och det görs inte med automatik. Definitionen av automatik är ”det som sker utan inverkan av människan eller annan levande varelse”. Enligt mig sker ingenting automatiskt. Allting börjar med en tanke, en intention, en vilja, ett mål, en dröm, en plan. Även en vinst på lotto eller hästar börjar med att någon har köpt en lott eller valt ut siffror. Allt är en följd av orsaker och konsekvenser. Men jag vet också (för jag har sett det så många gånger) att förändring är alltid möjligt när man verkligen vill.

Och vem har egentligen råd att inte vilja må bra? Så, ut med skiten! J

“Detox your mind, body, AND your contact list.”
― SupaNova Slom