Vi är medvetna om hur vi ska sköta vår kropp och vår hälsa, men hur noga är vi med att ta hand om våra tankar och känslor?
Vi borstar tänderna varje dag men hur vårdar vi vår psykiska hälsa, hur tar vi hand om vår själ? Psykisk ohälsa är en av de vanligaste anledningarna till sjukskrivning. Jag har ingen statistik att hänvisa till men jag är övertygad om att siffran har ökat under covid-månaderna. Med all osäkerhet, all ovisshet, all rädsla media har bombarderat oss med under en längre tid.
Ord och tankar är kraftfulla när vi tror på dem. Och när vi fokuserar och ältar på problem växer dem ännu mer i kraft och vi mår dåligt. När drömmar inte uppfylls, när det pågår ett missnöje under längre tid, när vi inte vågar bryta ett mönster, när vi får negativa tankar om oss själva, när vi inte vet vad framtiden har att ge. Det skapar en stress i knoppen och kroppen.
När vi skadar oss vet vi hur vi skall rengöra och plåstra om såret. Men hur plåstrar vi om våra känslor av sorg, ilska, ångest, ensamhet, oduglighet?
Skadar vi oss i handen så tar vi inte fram kniven och skär djupare i såret. Och ändå är det ofta det vi gör med våra mörka känslor. Vi ältar. Vi upprepar det som hänt (eller borde hänt men inte hänt) om och om igen. Vi återupplever det som redan gjort oss illa och låter inte själen få läka.
Du kommer aldrig klara det, det är för mycket/för svårt för dig
Du är dålig
Du duger aldrig till
Du är skyldig, det är alltid ditt fel att det strular
Ingen bryr sig om dig
Du är värdelös
Vem tror du att du är?
Du är ointressant
Men usch, vad du ser ut!
Du kommer alltid att vara ensam
Skulle du säga så till din bästa vän?
Så varför tänker vi något av dessa elaka påståenden om oss själva?
Och varför upprepar vi det om och om igen?
Ältande medför många negativa konsekvenser för såväl vår psykiska som fysiska hälsa. Det är ett försök (genom att tänka på det om och om igen) att hitta en lösning till ett problem som redan har skett. Onödigt eller hur? Vi vet att det är omöjligt att vrida tillbaka klockan. Att älta läker inte sår, snarare tvärtom, såren öppnas igen och igen och kanske istället blir infekterade och lämnar fula ärr.
Bara tankarna i sig är inte så farliga, det är när vi kopplar dem med känslor som de får makt över våra liv. Negativa tankar slösar bara med vår energi och kan göra oss fysiskt sjuka. Kroppen påverkas negativt när själen är otillfredsställd.
Fastnar du ofta i en ändlös spiral av oroliga tankar utan att hitta någon väg ut? Då är det kanske dags att ändra beteende. Om vi modigt och medvetet stannar till och känner efter vilka känslor som ligger bakom våra tankar och vårt ältande, om vi vågar stanna kvar i dessa känslor av oro, ångest, ilska, rädsla och ifrågasätter dem tillräckligt länge suddas de sakta ut och försvinner.
Här är några frågor vi kan ställa oss och som kan hjälpa oss gå vidare. Jag har testat, jag är en till och från ”idisslare” och jag vet att det funkar när jag vågar konfrontera mina tankar.
- Är det något i det som har hänt som jag kan påverka och förändra?
Om svaret är ja då ska du ta ditt ansvar och göra det som behövs. Om svaret är nej, då ska du släppa taget. När du har insett att det finns gift i glaset du håller i handen är det ditt val att antingen hälla ut innehållet eller fortsätta dricka och må dåligt.
- Kan jag byta perspektiv och se på det som hänt med någon annans ögon?
Kan jag ”tolka om” händelsen till något positivt?
- Vad tjänar jag på att fortsätta älta? Varför vill jag fortsätta må dåligt?
Vi behöver se verkligheten som den är i sin helhet – med det goda och det mindre goda. Livets berg och dalbana med alla upp- och nedgångar och inte bara så som vi vill eller önskar att det är. Låt korna idissla, sluta älta. Det kräver mod, disciplin och mycket kärlek. Kärlek till andra men främst till sig själv. Och det är hälsosamt.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
(Sinnesrobönen)
makikely 