Månad: november 2016

 

Ett mejl kom idag från en (kanske numera f.d.) kund som tycker det är ”Jättesynd att ni engagerar er för denna extrema form av Yoga (hen syftar till kundalini) och Yoga över huvud taget. Gör att jag tackar för mig och stänger ner vår FB-kontakt. Vänligen!”

På min fråga om vad hen menade med ”extrem form” och om hen ville dela med sig av sin erfarenhet av yoga fick jag svaret:

”Nej det vill jag inte. Yoga vill jag inte ha med att göra i någon form. Österländsk religion som inte har i Sverige att göra enligt min uppfattning. Läs en bok av Gertrud Storsjö om ni vill veta mer. Mycket klarläggande.”

Ahapp, vad säger man då? Att yoga inte är en religion och att utövandet har syftet att förena kropp och själ för att uppnå en inre frid och ett fysiskt välmående? Och att jag tror ta-mig-katten att de flesta vill må bra?

Jag har inte läst Storsjös bok ”Buddha eller Kristus” om nyandlighet (finns det förresten en ny och en gammal andlighet?), jag har bara läst om den men jag minns debatten om Bymarkskyrkan när den bjöd till söndagskvällar med ”Yoga och Meditation” och Gertrud Storsjö varnade för psykiska och fysiska risker med yoga och meditation.

Och visst har jag ibland fått fysiska besvär av yoga, när jag har velat göra mer än min kropp orkade. Psykiskt har det också varit jobbigt att inse mina begränsningar men jag påstår att det är mer medicin för själen (och kroppen) än tvärtom.

Själv är jag inte religiös men djupt troende. Jag tror på godheten hos människan och jag tror på empati och att ge och få (minst) en andra chans. Och jag har yogat av och till och i olika yogaformer i 35 år. Yoga får mig att hitta lugn och ro i sinnet, den ger min kropp styrka och rörlighet. Det handlar inte om att hitta någon gud i mig eller utanför mig. Och jag är ingen fanatiker, för jag tror att det är då saker kan gå till överstyr, när man gör för mycket för ofta av något oavsett om det är att äta, idrotta, jobba, det gäller även tro eller religion. När man lämnar ansvaret för sitt liv till någon annan eller till en osynlig högre makt.

Mindfulness för mig är att försöka vara där jag är utan att blanda in sår från tidigare erfarenheter eller rädslor inför en okänd framtid. Det är svårt och det handlar om närvaro och tillåtande (jag gillar inte modeordet ”acceptans”, att acceptera är för mig något passivt. Att tillåta innebär att det finns utrymme för allas olikheter även om man inte godtycker). Jag sitter gärna och mediterar, lugnar ner mina tankar med djup och långsam yogaandning. Meditation hjälper mig ofta hitta svar till frågor jag ställer mig och komma på lösningar till problem jag möter i vardagen. Och precis som i mindfulness handlar yoga om att öva upp sin förmåga att finna ro i det innehavande ögonblicket.

På mitt älskade Lustfyllt vill jag ha yoga i olika former för jag tror att yoga är bra. Meditativa eller fysiskt krävande klasser. Och jag väljer lärarkollegor som jag litar på, som har erfarenhet, kunskap och som känner kärlek till sina medmänniskor. Kärlek är livsviktigt.

Kundalini är en gudinna och symboliseras av en orm med två svansar som har gett namn åt en egen form – kundalini-yoga. Den grundar sig på en egen fysiologi där människan förmodas ha en fysisk och en subtil kropp.

Det är en av yogaformerna som erbjuds i ”ladan” och är kanske mest känd för sina speciella sånger, s.k. chantings, och en speciell form av andning kallad eldandning (en svår teknik). De flesta kroppsställningarna i kundaliniyoga är annars relativt lätta att utföra. Nästan alla kan göra övningarna även om du är stel, lite äldre eller inte har tränat på länge. Du behöver inte vara vig eller i fysisk toppform.
Kundalini-Yoga har många positiva effekter men även ett otacksamt rykte om att föra människan i kontakt med starka ockulta krafter genom en kundaliniresning och ge en skrämmande upplevelse av psykos, ångest och panikattacker. Säkert kan en psykos triggas igång av kundaliniyoga eftersom en psykos kan triggas av lite allt möjligt (sömnbrist, hemska upplevelser, kemiska preparat osv).

Spontana kundaliniresningar är väldigt ovanliga och har associerats med psykiska sjukdomstillstånd. Det finns ingen risk att man får en spontan resning när man gör kundaliniyoga någon gång ibland. Första gången man utövar kundaliniyoga kan vissa människor få ryckningar i kroppen eller se visioner, men det får man även när man håller på att somna eller drömmer i vaket tillstånd.

I allt vi gör måste vi ta ansvar för våra val. När det gäller yoga så är det viktigt att välja erfarna lärare och inte försöka hoppa över grundstegen. Gör ingenting som känns obekvämt eller gör ont. Lita på din kropps intelligens och på din intuition. Ha ett lekfullt sinne.

Var försiktig när du väljer en lärare, fråga alltid efter hans eller hennes utbildning och framförallt, ta dig tid att förstå praktiken och hur den kan påverka din kropp. Det är bättre att gå en grundkurs än att lära sig genom att läsa böcker eller titta på youtube.

Annars håller jag faktiskt med, yoga är livsfarligt för välmåendekänslan som infinner sig efter ett yogapass är högt beroendeframkallande 🙂

#meryogaåtfolket

”Mental happiness is total relaxation”
– Yogi Tea

 

Friskvård handlar ofta om kost och motion, om hur vi reagerar under pressade och stressade situationer. Men även skitsnack kan leda till ohälsa och falska rykten kan göra hål i själen.

Skitsnack på en arbetsplats kan bero på problem i organisationen, på otydlighet från ledningen. Det kan vara en signal om ett viktigt problem. Men det kan också handla om en mental inställning. Vissa människor är konfliktparasiter som njuter av att snacka bakom ryggen på folk och sätter i gång skitsnacket som en form av härskarteknik.

Som chef kan man räkna med en viss dos av skitsnack. Att prata lite skit om ledningen är ett vanligt sätt att skapa gemenskap ”på golvet”, men när skitsnacket leder till tydliga grupperingar utvecklas en destruktiv arbetsmiljö och det blir inte kul att gå till jobbet.

Det vanligaste är att man utesluts ur gruppen, eller hålls på avstånd bara för att man har titeln chef. Det sker ofta subtilt men man känner ändå av det. Medarbetarna går t.ex. på lunch eller afterwork utan att säga till dig, eller tystnar så fort du kommer in i rummet.

Skitsnacket sprider sig när det inte finns någon rak kommunikation. Man talar med någon annan om problemet i stället för med personen som problemet berör. Hotellmogulen Petter Stordalen har tagit ett principiellt beslut att helt strunta i att det finns människor som stör sig på honom. Det är starkt, jag vill påstå att de flesta av oss inte mår bra av att uteslutas och vara föremål för bakom-ryggen-kritik.

Skitsnack är mobbing och mobbing går raka vägen till ohälsa. Fysisk som psykisk.

Hur ska man agera?

Är du chef? För att undvika att medarbetarna pratar om dig bakom din rygg, är det bra att visa att du är öppen för professionell kritik (inte åsikter om hur du är som privat person). Du ska uppmuntra dina anställda att delge s.k. konstruktiv kritik. Du ska lyssna. För du kan göra skillnad om du får veta vad din anställd är missnöjd med. Inte annars.
Och du ska vara tydlig med verksamhetens och din grupps mål. Det är svårt att jobba tillsammans om man inte har samma vision, samma värderingar. Det är som att sätta sig på ett tåg utan att veta vart det är på väg. Du vet inte slutdestinationen, hur lång tid resan kommer att ta, om du behöver stanna på vägen för en matbit eller vad du ska packa för kläder.

Som arbetskamrat kan du bemöta skitsnacket genom att inte haka på, för det är inte alltid den som pratar illa om andra som är problemet. Det är alla som lyssnar utan att ifrågasätta vad de hör. Det är de som väljer att tro på vad exempelvis någon med behov av bekräftelse (och i en del fall pga. avundsjuka) väljer att spy ut. De är farliga smittobärare.

Om någon kommer och spottar ur sig otrevligheter kan du fråga dig själv om det verkligen är okej att prata bakom ryggen på någon annan. Det bästa är om du kan fråga
”Vad vill du att jag ska göra åt det du säger? Varför berättar du det för mig? Vad tjänar du och jag på det?”

“Let the bullshitters have their bullshit. You and me, we have lives to live. And once you open your mouth to respond to their bullshit – well, that’s when you’re knee-deep in it.”
― Daniel Clausen, The Ghosts of Nagasaki