Har ni lyssnat på Marit Bergmans låt? Den berör mig starkt just nu. Kanske för att jag är trött eller kanske för att jag sitter ensam mot husväggen och tittar på ”havet”, min älskade Vättern.
Ibland måste någonting gå sönder innan vi kan bygga om.
Ibland måste vi bli sjuka för att vi ska lära oss bli bättre på att ta hand om oss själva.
Ibland måste vi bli illa behandlade för att förstå att vi ska sätta ner foten.
Ibland måste vi förlora något för att hitta en ny gåva.
Ibland måste vi bli väldigt besvikna för att uppskatta äkta vänskap.
Ibland måste vi lämna en trygg väg för att hitta rätt stig.
Ibland måste livet göra ont för att hjälpa oss öppna ögonen.
Men nästan alltid är det när vi slutar kämpa, när vi kapitulerar som lösningen dyker upp.
Jag tror inte på tur, jag tror på att våga drömma stort. Och jag tror på bra tajming och hårt arbete. Även om hårt arbete ibland betyder tung trötthet. Just nu är jag trött, så trött att det värker i hela kroppen, från tår till topp. Nästan att mitt hår också har ont i sina lockar. Och det är väl inte så konstigt med all trötthet, det har varit väldigt många, långa dagar och korta oroliga nätter sen slutet av februari när äventyret med Lustfyllt började.
Trötthet är ett begrepp som är svårt att definiera, eftersom alla människor har sin egen uppfattning om vad det är att vara trött. Det är som sömnbehov, jag behöver minst sju timmar för att vakna utvilad, andra kan klara sig med mindre och en del behöver mer. Att vara trött handlar inte om svaghet. Jag är stark men just nu är jag sliten. Jag har jobbat för långa timmar, burit för tungt, tänkt på framtiden för mycket och slarvat med näring och träning. Men det är bra, denna magiska plats i Munkaskog är värd all slit för den ger tillbaka så mycket.
Det är så vackert här. Alltid. Jag ryser av välbehag när jag tittar på alla små gula stjärnor i gräsmattan, maskrosorna som lyser kaxigt i solen och hånar gräsklipparen – det är Lustfyllt. Jag småpratar med grisarna och frågar om de gillar palsternacka. Jag kisar mot solen och vattnar lavendeln i den stora krukan som sprack i vintras, lite skavanker är vackert. Det är också Lustfyllt. Perfekt i sin imperfektion. Tillräcklig. Nöjd. Lugn. Precis som jag kommer att vara efter helgen, när jag har unnat mig vila, sömn, yoga och bra mat, när jag har njutit av min ensamhet med en öppen bok och en avstängd telefon.
Ta hand om dig.
”Gör det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så länge som möjligt”
makikely 