Less is more eller lagom?

Publicerad den av makikely

Lagom blir jag nog aldrig (jag vet inte hur) men jag tror att less kan absolut vara more.

Jag kommer på mig själv emellanåt med att fokusera på fel saker när jag istället kan och skulle tjäna på att välja något annat. Jag är i en sådan period nu när jag måste komma ihåg det jag fyller mina klienters huvud med: håll fokus på det som för dig framåt.

Vi har alltid ett val oavsett vad det gäller i livet, även om vi kanske inte alltid är medvetna om det. Det är lätt att lägga tid, kraft och energi på det som inte ger avkastning. Där vi sätter fokus, där flödar energin.

Det handlar ofta om att bryta mönster, att utmana våra självsabotörer som finns där för att hålla oss inom komfortzonen. När vi vill skapa förändring aktiveras sabotörerna, även om förändringen är positiv. Det är så vi är skapta. De som gör förändringar har lärt sig hantera sina självsabotörer. De har lärt sig att se och förstå sabotören, det får den att ändra sig och bli en självhjälpare istället.

Jag älskar passionerade människor. Jag tror att män eller kvinnor som får leva ut sina passioner är lyckligare än andra. Det handlar inte om pengar eller beröm utan om just passion, att brinna för något. När vi gör vad vi har en passion för tar det fram det bästa inom oss och vi hittar vägen till målet.  Att hitta vad vi brinner för hjälper oss dessutom att få tyst på självsabotörerna.

I somras fick jag helt plötsligt ett smörgåsbord av möjligheter: samtalscoaching, raw food café, yoga, ekobutik, barfota skor, bokskrivning. Varje del hade räckt för att sysselsätta mig på heltid (eller nästan) men jag försökte pussla ihop alla delar. Fast jag hade inte tagit hänsyn till hur mycket tid, engagemang och passion varje bit skulle ta. Jag ville ha allt utan att tänka på hur varje separat del skulle få utrymme i helheten. Tiden räckte inte längre till att bara vara, vila, träna och umgås med mina nära och kära. Och när inte tiden räcker till så är risken att livskvalitén bli sämre och det vill jag inte riskera. Jag har gjort det förr så jag vet att det kostar för mycket.

Min röda tråd, det som driver mig är min passion för att hjälpa människor att må bra. Det vill jag fokusera på. Men på vilket sätt gör jag det bäst?

Ibland är det väldigt lätt att sortera bort delarna som inte passar in. Ibland är det inte lika självklart. Så jag har fått rannsaka mig och rangordna mina prioriteringar. Less is more. För att få klarhet har jag ställt mig följande frågor:

Vad vill jag behålla?
Vad kan jag inte vara utan?
Vad måste jag välja bort?
Vad vill jag fokusera på?
När känner jag mig tillräcklig?
Vem vill/kan jag dela den med mig?
Vad tycker jag om att prata om?
Vad får mitt hjärta att sjunga?
Vad älskar jag att göra, även om jag inte fick betalt?
Vad ser jag framemot att göra, något som jag önskar att jag kunde göra (nästan) hela tiden?
Hur vill jag bli ihågkommen?
Vad ger mig energi?
Vad är min passion?

När jag är nöjd med svaren lovar jag att berätta 🙂

 

”You will never change your life until you change something you do daily.”

Mike Murdoch

Nyårslöfte.

Publicerad den av makikely

Nu är det den tiden på året då vi reflekterar över månaderna som gått och planerar för dem som kommer. Vi tittar bakåt och blickar framåt, bokför det gångna året och drar upp nya planer. Många tycker att nyårslöften är larviga, men när vi djupdyker i vårt innersta går det inte att förneka att vi kommer ofta fram till att vi inte är helt nöjda med vad vi ser. Att det är dags för förändring. Dags för ett nyårslöfte.

Ofta handlar våra nyårslöften om att vi ska sluta med eller åtminstone dra ner på onyttiga vanor, eller att vi ska börja med nya nyttigare rutiner. Det är lätt att uttala ett nyårslöfte. Det är betydligt svårare att infria det (oavsett vilket nyårslöfte vi avger är den bistra sanningen att, enligt Sifo, endast 19 procent av alla svenskar lyckas hålla sitt nyårslöfte). Jag brukar inte ha några nyårslöften, men under 2016 ska det bli ändring på det.

Så härmed förklarar jag krig mot följande ord:

Borde.
Perfekt.

”Du gör som du vill, men du borde tänka om.”

Ordet ”borde” borde inte finnas. Det är ett ord som fullkomligt dödar handlingskraft och initiativförmåga. Jag ”skall” byta jobb är ett bestämt faktum, jag ”bör” se mig om är ett mesigt försök. Jag förstår även ”det vore bättre om”, men ”borde” är ett sådant ord som bara är hotfullt och ger dåligt samvete. När vi tänker ”jag tror jag bör göra si eller så” tänker vi egentligen på konsekvenserna av att inte göra det vi ”borde”.  Att det annars kommer något ofördelaktigt att hända.

2016 skall jag  därför (försöka) radera ordet ”borde” från mitt vokabulär. Antingen skall jag göra eller så låter jag bli, men jag ska inte ”bör-a”.

”Det är perfekt precis som det är.”

Hur länge varar perfekt i vår föränderliga värld? Två sekunder? En dag? Tre veckor? Är det möjligt att vara perfekt så länge som en månad? Och vad är bäst: perfekt eller tillräckligt bra?

Vi har hela tiden något vi vill bli bättre på och jag har fortfarande inte träffat någon människa som har uppnått alla mål i sitt liv och som tycker att allt är perfekt. Och följdfrågan: hur mäter man perfektion? Alla har vi våra egna förklaringar och våra egna mått för vi alla har olika mål vi vill uppnå.

Perfektionism är ett ord som ofta används som något positivt, ett tillstånd att eftersträva men min erfarenhet är att de största perfektionisterna är de som får minst gjort eftersom de aldrig blir nöjda och ingenting aldrig blir tillräckligt bra.

Hur ser du dig själv? Hur tror du andra ser dig? Spelar det någon roll? Vad motiverar dig att sträva efter perfektion? Är det dåligt självförtroende? Känner du dig otillräcklig? Vad vill du bevisa? Jag tror det är viktigt att vara tydlig med vad vi vill i livet, vad vi vill ha och vem vi vill vara. Men att göra vårt bästa är inte nödvändigtvis att vilja vara perfekt. Var går gränsen för när strävan efter det perfekta blir till något destruktivt?

Jag minns med lite obehag, tiden när jag själv försökte vara den perfekta kvinnan, den mest lojala väninnan och den ultimata mamman. Jag ville vara smart, snygg, kunnig, rolig, bäst på jobbet och utöver det laga spännande maträtter och ordna oförglömliga fester. Och så skulle även kroppen vara i perfekt skick. Jag misslyckades gång på gång. Givetvis.

Men vem klarar egentligen av precis allt som man vill och borde? (Där kom icke-ordet igen!)

Att vara perfekt skulle innebära att vi ska vara på ett sätt som tillgodoser varenda människas förväntningar och behov. Att uppnå perfektion betyder även att vi har kommit så långt vi kan, att det inte längre finns utrymme för bättring. Att det är slutmålet. Vem vill stanna till och inte behöva växa mer? Inte jag.

Det är alltid fel att pressa sig till saker bara för att man ”måste” (eller borde…). Jag vill lära mig släppa taget, andas, nöja mig med att vara tillräckligt bra och känna efter. Jag kommer nog aldrig att förstå innebörden med ordet ”lagom” men jag har i alla fall slutat upp med att försöka vara perfekt. Jag vill ha lite motstånd och spänning i mitt liv för det är genom svårigheter vi växer. Jag vill göra saker med glädje istället för med prestationsångest. Jag tror perfektionism saboterar mångas liv och att det är våra brister som gör oss mänskliga. Nu accepterar jag att skavanker och misslyckanden är en naturlig del av livet och jag tror att det är lättare att följa stigen vi väljer att gå (även när den slingrar sig bland nässlor) än att fundera över den vi kanske borde ha valt.

Detta borde väl ändå vara ett perfekt nyårslöfte, eller? 😉

“Should have. Would have. Could have. Didn’t.”
― Gabrielle Zevin