Städning, in och ut.

Städning, in och ut.

Mitt nyårslöfte var att använda januari för att städa. In och ut. Detoxa kroppen, rensa garderoberna, sortera i datorn, göra plats i minnesbanken. Jag lämnade min tjugoåriga anställning i november, det gick inte längre att jobba kvar i ex-mannens företag. Det var ingen olycka, det var Universums sätt att svara på min önskan om förändring. Jag har länge velat göra något annat, nytt, eget men på många sätt var mitt jobb en stor del av min identitet. Företaget hade 35 anställda när jag började och idag är det 600 personer i flera städer som kan kalla sig kollegor. Det gör ont att lämna någonting man har varit med om att bygga men sådant är livet, för att gå vidare måste man släppa taget om det gamla.

Fast i det gamla finns allt som bar mig hit jag är idag så jag varken kan eller vill lämna allt. Där finns minnen, erfarenheter, lyckostunder men även rädslor och ånger. Jag vill inte stanna där men jag vill inte heller låtsas att jag kan radera och glömma allt. Hur skulle jag kunna det? Allt jag har levt, upplevt, känt, förnekat, talat eller ljugit om finns om inte annat kvar i min kropp. Jag är allt det jag har varit på väg mot allt det jag kan bli.

Det jag kan är städa, sortera, magasinera, laga det som går att lagas, välja ut, ge bort det som kan glädja någon annan, slänga det som jag inte kan fixa. Inte ens det vi slänger försvinner, det förvandlas. Och så är det med vårt förflutna också, även trasiga stunder som vi skulle vilja ha ogjorda blir en del av vår historia och vad vi kan är förvandla dem till lärdom eller bjuda in samma situation igen för att växa ur den. Ibland måste vi envist stanna kvar någonstans mörkt och trångt även när vi innerst inne vet att det inte är någonting vi mår bra av, vi gör det för att vi behöver lära oss något i motståndet. Vi identifierar oss med vad vi älskar eller hatar mest. Vi definierar oss ur det vi mår bäst eller sämst av. Sen måste vi välja vilken identitet vi tjänar mest på att visa oss i, som offer för omständigheterna eller som kapten i vårt livsskepp.

Ett steg i taget.

Andas. Blunda. Bjud in livet. Acceptera att allt som varit är ditt, förneka inget men välj endast att behålla det du behöver för att resa vidare. Tacka för allt du har fått vara med om, stäng försiktigt, lämna nyckeln och välkomna allt nytt som finns bakom nästa dörr.